camp järnmannen bloggen

Gå tillbaka
Av: Camp järnmannen Söndag 8 februari 2015

Camp Järnmannen och Invacare gav bort cykeln!


Nu har vi fått överlämna cykeln!

Det blev en lite tjej från KIL som fick cykeln som Camp Järnmannen tillsammans med Invacare skulle ge till någon som behövde den. Det känns skönt i hela kroppen när man ser glädjen i den lilla tjejen när hon ser cykeln.

Efter jag (Anders Olsson) fick se ett inlägg på facebook som en av föräldrarna hade skrivit om hur dom hade lovat flickan en cykel för att sen ta det tillbaka då gjorde det ont i mig. Vilken tur hon hade att vi hade en exakt sådan cykel stående som hon ville ha.

Jag skickar med texten som gjorde att vi bestämde oss på en gång att skänka cykeln.

Landstinget i Värmland…

Vi har under större delen utav hösten tampats med vår dotters rätt till en cykel som hjälpmedel. Hade det varit en ”vanlig” cykel så hade vi givetvis köpt en själva, men den möjligheten finns inte. De sa att det var ett fritidshjälpmedel och gick absolut inte att få. Efter mycket om och men med hjälp utav olika lagar och paragrafer så skulle det tydligen gå bra i alla fall. Vår dotter var till habiliteringen och provade (superlycklig) en cykel den vara alldeles för stor och trasig så de säger att vi skulle få olika alternativ och kunna prova ut en som passade henne. Detta var i okt/nov. Eftersom tiden gick så har vi vid flera tillfällen stött på, och själva tagit kontakt med olika leverantörer för att prova ut något som passade.

Nu har de hittat EN leverantör som de vill använda sig utav så de ville att vi skulle komma in så att de skulle få mäta rullstolen (tanken var att hon skulle få ett ”styre” som man sätter på rullisen) för att få lite mått. Vi ville inte vänta så vi började mäta själva och inser att den kommer inte att fungera, kontaktar leverantören som säger att den kommer inte att fungera på barnrullstol. Vid vår nästa kontakt med barn- och ungdomshabiliteringen så får vi reda på att – Oj, ja då får ni köpa något själva!

Då hittar dotterns pappa en sida där det står att man kan söka tillstånd att få hjälpmedel som landstinget inte normalt föreskriver och ringer till dom och tar upp det. Först vet de inte vad det är och sen när de kommer på vad han menar så säger de att det är ingen ide för de godkänner ALDRIG. Vad fyller det för funktion då undrar jag.

Jag kan förstå att många ser det som ett fritidhjälpmedel men när skolan har utflykt så blir hon exkluderad och jag eller någon vuxen får skjutsa henne. Hon får vänta på de andra och när de kommer fram och pratar om cykelturen är hon helt utanför. I många fall är det inte målet som är det viktiga med resan utan själva resan som är målet. Hon går och pratar med en kurator som säger att det är väldigt viktigt att hon är en i gruppen och ska göra det alla andra gör, men hur ska hon kunna göra det när det sitter andra vuxna i samma hus och nekar henne detta.

Jag blir så upprörd att de har tänkt att vi ska sätta oss ned med henne och berätta att det inte blir någon cykel som de hade lovat. Jag kommer ihåg när de tog ifrån henne den ena rullstolen hur ledsen hon var därför har jag och Micke beslutat att de får ge henne det beslutet, se henne i ögonen och berätta.

Seriöst så undrar jag vad de fyller för funktion, vad de har för ”motto”?

Gå tillbaka